• Tvåcylindrig, vattenkyld fyrtaktsmotor på 996 cc, 94 hk, 98 Nm.
• Vikt 225 kg körklar.
• Tankrymd 25 liter.

Allt om MC säger:

"Klarar det mesta från långa landsvägsetapper till tuffa utflykter där vägen övergår i stig. En stilbildare bland tunga äventyrsmaskiner."

Tobbe säger:

(Augusti -02): Efter att ha åkt Fazer med rapp men karaktärslöst surrande radyra ett bra tag rann det lixom över..., jag var tvungen att göra något åt saker och ting fortare! Efter lite letande i annonser fastnade jag för den här hojen, en 99:a med knappt 1000 mil på mätaren, väskor+topbox, carbon-avgas, Dynojet-kittad och körd i bänk. Vid första anblicken bestog de intryck jag alltid haft av Varaderon, skitful!, men när hojen startades var det kört! Samma härliga gång som i AT:n, och vilket muller! Provkörningen slog sista spiken i kistan, och så var det bara att lasta och åka hem då, en Vardero rikare! Så här en dag senare undrar jag om den inte faktiskt är ganska snygg....

I rull känns den som en AT, fast lite större - men inte mycket! Däremot är den MYCKET kraftfullare och brutalare. Motorn är värd varenda krona, växelllådan går bra därtill. Bromsarna däremot imponerar inte alls, trots CBS (Combined Brake System), förmodligen är jag väl lite bortskämd med Fazerns hejdare. Inte heller själva CBS-systemet känns riktigt lika stabilt som på CBR:en jag hade tidigare, möjligen kan det bero på däcken som är de orginalmonterade - nu tre år gamla - Metzeler ME4 som är skit redan som nya. Vid lite pressad körning känns det också att däcken är hårda och hala, det blir att handla nya. Instrument och reglage gör vad de ska utan åthävor, märkligt dock att det saknas soppamätare! Speglarna är lika suveräna som på CBR:en, stora och tydliga i alla varvtalsområden. Jag sitter utmärkt på den och trivs bakom den ganska maffiga kåpan. Härligt körglad är den, drar rått och bestämt på alla varv, och ljudet gör verkligen sitt til!!

Faktum är att det känns lite som att hitta hem igen, det är det här jag trivs med, radfyra kan aldrig bli hälften så kul hur bra den än går! Lite lustigt hur det går runt så att säga, två år efter BMW R1100GS är jag tillbaka på en stor halv-offroad twin av anabol-sort, det är nog så det ska vara! Service är bokad om ett par veckor, byte däck, montera handtagsvärme och centralstöd ska också göras. Innan dess ska det åkas allt som hinns med!

I kraft av varandes bästa sommaren som jag kommer ihåg blir det Varadero till jobbet varje dag! Sol, varmt och blå himmel ger mil på mätaren. I Augustis sista vecka är det dags för 1200-milaservice, jag har alltså åkt ungefär 250 mil Varadero och 0 mil Fazer de senaste tre veckorna... Helt klart så är detta vad jag trivs med. Hojen går bara så underbart bra, och jag njuter av varje kilometer. Motorn ursäktar allt, jag tycker till och med att den är SNYGG numera! Förutom service kom centralstödet och handtagsvärmen på plats, praktiska detaljer som belastar "gubbkontot" en smula.

Första helgen i september blir det första längre sammanhängande åkningen när Hällmoppers bevistar Roslagen. Femtio mil under två dagar på allsköns olika typer av väg befäster uppfattningen; detta är den roilgaste hoj jag haft! Jag njuter av varenda sekund i sadeln och nu vet jag verkligen inte vad/om jag ska byta till härnäst... Under två dagars intensiv och varierande körning över femtio mil drar den 0.61 liter per mil, vilket jag inte alls tycker är avskräckande för en stor twin - värt vartenda öre och många fler!

Av en ödets nyck föll det sig så lustigt att när jag äntligen sålde Fazern fick jag en Varadero till i byte, första gången jag haft två likadana hojar samtidigt! En ful-gul 99:a med en massa utrustning, men orginalavgas. Låter faktiskt ganska skapligt orginal, och går bra också, men en hel del skillnad är det ju!

Ganska morsk bakdel!

Min gula 99:a.

Hur trevlig hoj det nu än är så har jag ju inte tänkt ha två stycken, så till salu är den ju. Jag som tänkt det skulle bli lite gott om plats i garaget när Fazern blev såld... Efter ett tag skäms jag lite över att den gula bara står där, så bestämmer mig för att ägna en Lördag åt lite åkning med en orginal-Varadero - och blir positivt överraskad även efter en längre åktur. Den går ruskigt fint med riktigt bra klipp i maskin. Övningen resulterar också i att jag upptäcker något lite märkligt; den högre (alltså MYCKET högre...) Givi-rutan innebär att man får MER frisk luft eftersom det går att åka med öppet visir upp till 140 km/h utan problem! Eftersom jag är friskluftsfantast så får jag falla till föga och acceptera den alls inte snygga rutan som oumbärlig, alltså bytte jag rutor mellan hojarna. Samtidigt bytte top-boxarna plats eftersom Hondas orginalbox (tillverkad av Givi) rymmer en hjälm till skillnad från den Givi-box jag köpte till den svarta. Upptäckte även att orginalboxen kallas för orginal av flera bra skäl, fästet i pakethållaren övertygar definitivt, något man inte riktigt kan säga om allround-Givins byggsats-system. När jag ändå var i händig-tagen så konstruerades ett kolfiberskydd till styrhuvudet för att slippa fula repor av nycklarna. Den kolfibermattan köpte jag i Tyskland för över ett år sedan, och sen har den legat där...

En stund längre in på hösten säljer jag så den gula till kompis Matte som dreglat sedan jag tog hem den svarta. Jag byter in hans Africa Twin -99, så inte blev det mera plats i garaget för det inte... På något vis känns det i alla fall bättre att inte ha två likadana hojar, fast African är förstås till salu.

Från November blev det i praktiken vinterdvala för Varaderon; mörker och halka gjorde att det inte var aktuellt att jobbpendla 15 mil per dag längre och mycket fritid blir det inte heller när man pendlar. Med helårsförsäkring är det ju ändå fullt möjligt att det kan bli någon strödag med hojåkning under vintern beroende på hur vädergudarna vill ha det. Eftersom jag sålde snöskotern förra året är det väl dock högst sannolikt att det blir en snörik vinter... Garagepyssel i vinter inskränker sig till att försöka bråka kraschbågarna från Givi på plats - ett nog så intressant projekt. Prelliminär passform en bra bit under noll!

Första helgen i Mars blev avsatt för garagepyssel och ditmekande av krasch-bågarna. Inte alls smärtfritt satt de så småningom på plats, när vi efterdrog bultarna small det till och en halvdecimeter lång spricka i motorblocket släppte ut grönt kylarvatten på golvet. Ridå... Återstår att slakta hojen helt och lyfta ur motorn, med all tur i världen går det att svetsa för den som har utrustningen och kunskapen. Funkar inte det blir det att handla en begagnad motor, ett nytt block från Hondas hyllor kostar 18.500:- och då tillkommer packningar och annat småjoxx. En månad innan säsongen drar igång, mörker över alla mörker. Nu är det tungt!! En vecka efter katastrofen är hojen riven i småbitar och blocket svetsat. Nu väntas det på packningar och lite annat smått som inte finns i Sverige utan ska komma från Japan. Senare...! Återuppståndelsen är dokumenterad i detalj HÄR.

I desperation över situationen (hojlös precis när hojsäsongen närmar sig) handlade jag snabbt en substitut-hoj att åka med tills Varderon är frisk igen, det blev en Yamaha GTS 1000 som jag faktiskt kom att trivas riktigt bra med.

Efter drygt sex veckor från beställningsdatum hade jag äntligen prylarna hemma i mitten av April! Helgen därpå samlades samma gäng som hjälpte till att finfördela hojen, och efter två långa nätter satt allt ihop igen. Vi lärde oss en del om materialens egenheter och känslighet, det är inte lätt att svetsa i de legeringar som en modern hojmotor är byggd! Porer i svetsfogarna och nya sprickbildningar hotar hela tiden och gör resultatet något chansartat. Trots det verkar det ett par dagar efter hopmontering som om det hela lyckats, om det skulle visa sig annorlunda senare har vi åtminstone försökt och då återstår bara motorbyte.

Sommaren kommer och det är hojtider på riktigt! Förutom så gott som daglig jobbpendling blir det en hel del nöjesåkning bara till lyst - förstås! I slutet av Juni har den gått drygt 500 mil sedan återuppståndelsen och jag tvekar inte längre - hojen är frisk nu och den går bättre än någonsin! Från början hade jag tänkt byta motor till vintern oavsett, men nu känns det inte längre motiverat att riva den bara för saks skull. Varje gång jag åker kommer jag på mig själv med att vara så osannolikt nöjd med hojen, kan helt enkelt inte tänka mig något jag skulle trivas bättre med, och jag har för första gången i min hojhistoria inte tröttnat på en hoj efter en säsong! Om jag byter bort den här blir det helt säkert till en nyare Varadero. Min passion för Varadero ynglar av sig en smula; många i bekantskapskretsen handlar sig en Varadero, de flesta från Tyskland. Dessutom sprider sig behovet av ett MIG carbon avgas på hojen, Jorma, Frasse och Johnny inhandlar varsitt och fler står på tur!

Jorma handlade MIG-blås till sin apelsinfärgade 99:a.

Frasses 01:a, en tvilling till min!

Bosse på sin nyimporterade 00:a.

Rävens röda 00:a.

Johnnys show-lackade lila-grön-guld-bruna 99:a.

Matte med nyhandlade Gulingen -99.

Hasse köper 00:a mittinatten mitt i Tyskland.

Lindis smörfina Century Edition -00.

Sex av byns Varadero på hojträff.

Efter övningarna med motorraset har jag varit lite allergisk mot allt mekande, men det blev ett mindre undantag när en Garmin GPS V hamnade på plats med hjälp av Hondas tillbehörs-fågelpinne och ett alufäste från Touratech. Har faktiskt saknat det sedan jag hade GPS på Dakaren. Nu använder jag inte GPS:en så mycket för ren navigering, mer som elektronisk karta och avancerad färddator. Fyra tripmätare, snittfart, toppfart, och så vidare, många bra-å-ha-saker!! :o)

Sommaren 2003 blev lång, varm, och god - en härlig hojsäsong med Varaderon som huvudrollsinnehavare, även om GTS:ens tillfälliga inhopp faktiskt gjorde att jag kan tänka mig att ha en sådan igen också. En hel del jobbpendlande har gett mil på mätaren, men jag saknar en riktig långtur med full packning och horisonten som mål. Får se vad nästa säsong kan ge, Frasse och jag smider planer. I slutet av oktober blir vistelsen i nya garaget på stan av mer permanent art, vintern kommer smygande och rätt vad det är så är ännu ett hojår slut. Jag har nu bestämt mig för att låta Fottas riva motorn i vinter, trots att den gått helt klanderfritt, faktiskt bättre än någonsin! Ändå gnager det i huvudet att det finns en skada där och jag vill ha det fixat, och så mycket älskar jag hojen (ja jösses...!) att jag väljer att kosta på den detta. Jag har slutligen ( ? ) nått dit att jag inte kan komma på vilken annan hoj jag skulle vilja ha, inte ens nya Varaderon lockar tillräckligt, så då får det bli så, i början av Januari lastar jag kärran för att få tillbax hojen igen i början av Mars.

Riktigt så enkelt gick det nu inte, en lång vinter senare är hojen fortfarande inte klar, först i början av April kan jag ta premiärturen hem till garaget, nu med nybyggd motor. Block, kolvar, stakar, alla lager och packningar bytta innebär i stort sett en helt ny motor - till priset av en halv ny Varadero. Hårt men ändå OK, det var så jag ville ha det, och jag har fått vad jag ville ha. Min Varadero i skick som innan raset, eller bättre!! Förutom de saker som hade med motorn att göra blev det en del annat gjort; byte av både bakdämpare och gaffelfjädrar till Wilbers-prylar från Touratech, nya däck ( Anakee ) och nytt drevpaket, nya bromsar, riktig hasplåt (Touratech igen), och en diskret höjning av hela ekipaget.

Sommaren 2004 blev det äntligen läge för hojsemester igen! Frasse och jag siktade på Norges tuffaste vägar och gav oss iväg i början av Juli. Förra gången det var långåka var -00 med BMW GS:en i söderled, då åkte jag 292 mil varav 279 i regn, så nu kunde det väl bara bli bättre, eller...?? Jodå, snäppet bättre blev det väl, även om övningen blev ganska så blöt och även kortades av en aning på grund av regnandet. Vi åkte allt från motorväg till isig grusväg, på över 2000 meters höjd och i havsnivå (ganska bokstavligt!), större delen av tiden i någon form av nederbörd. Vi fick i alla fall två suveräna åkdagar med kanonväder i de intressantaste områdena och hade då tillfälle att fresta på åkkunskaperna en smula, och hela vägen i alla lägen gjorde Varaderon allt vad den skulle utan minsta problem. Bytet av bakdämpare och gaffelfjädrar har jag nu fått bevisat var kloka drag, om man kan se det som hojens enda svaga sida i orginal så är det inte så illa!! Det visade sig också att den drar ingen olja, men ganska märkbart mer bensin än Frasses orginalhoj, han kommer ungefär 5 mil längre än vad jag gör innan reservlampan tänds. Mer om resan finns HÄR.

Nära 300 mil med full packning och långa dagsetapper

Säsongen -04 blev trots Norge-resan lite stympad dels av (för!) mycket jobb, dels av en ny flockmedlem i form av taxvalpen Garbo som ockuperade större delen av sommaren, och så småningom kommer höst och vinter igen. Sista åkningen blir i November innan snön slår ihjäl alla hopp om hojåkning i julklapp. Vinterpyssel är jag lite allergisk mot efter de två senaste vintrarnas kaos på hojfronten, så det blev bara byte av bakdäck och lite puts, inte röra något som fungerar....!

Och illa blev värre... 2005 blev mitt sämsta hojår någonsin, jobb, jobb, jobb, och inte mycket annat. Dessutom tappade jag lite motivationen för hojåkning, kanske för att det blev så lite åkt? Hur som helst ett riktigt mellanår med bara en halv-lång utflykt, ett par suveräna dagar på Gotlands krokvägar gjorde att året trots allt gav lite goa hojminnen att lägga på lager. Att fixxa inför -06 är renovering av soppapump i förebyggande syfte och lite allmän service. Sedan ser jag fram mot en ny säsong, nu med hojen hemma eftersom vi lämnar garaget på stan. Lagom till nästa säsongs första åkning slår mätaren över på 3000 mil, nya motorn har nu gått knappt 700 mil.

Säsongen 2006 blev kort! På grund av diverse större förändringar i min och familjens tillvaro sätter jag med sorg i hjärtat ut hojen till försäljning och ett dygn senare är jag hojlös. Av alla hojar jag haft är Varaderon tveklöst den jag trivts bäst med, nästa gång blir det nog en Varadero! :o)

Hojen är en 99:a köpt 2002 med 700 mil på mätaren, sedan dess med stadigt ökande mätarställning. Ombestyckad med Dynojet Stage II och KN-filter är den bromsad till 90 hk / 72 Nm på bakhjulet och går som trollet. De mil jag åkt har varit helt problemfria med undantag av ett sprucket block pga yttre åverkan 2003, därför byggdes hela maskinen om till 2004. En del extra utrustning har det blivit, till både nytta och glädje. Man kan väl enkelt lista de nödvändiga prylarna: fjädringen i orginal är värdelös och måste åtgärdas, likaså avgaset som ger hela hojen ett nytt liv. Den höga rutan råder bot på en elak turbulens med originalet och värmehandtagen förlänger säsongen. Per krona räknat är nog de bästa prylarna Throttle Aid:en från Touringbutiken som gör att man inte behöver krama gashandtaget för att hålla jämn fart och EBC-bromsarna som inte är något mindre än en sensation! Väskorna behövs förstås om man ska använda hojen på allvar, och GPS:en, och krash-bågarna, och.... :o)

MIG carbon avgas, Dynojet-kit, K&N-filter	Wirth gaffelfjädrar och olja	Wilbers bakdämpare
Givi förhöjt kåpglas	Givi krasch-bågar	Touratech alu hasplåt
Touratech alu kedjeskydd	Touratech växelreglage utan länkage	Honda original värmehandtag
Garmin GPS V i Touratech montage	Honda original packutrustning	Honda original fågelpinne med väska
Throttle-aid gasflärp	EBC sinterbromsar	Spyball larm

Varaderon kom 1999 och har bara marginellt förändrats under åren; till 2001 års modell fick den svarta musöron, kraftigare bakstötdämpare och immobilizer ( HISS, elektroniskt stöldskydd med kodad nyckel ). Annars är det bara färgerna som varierat, den gula fanns bara -99, den blå kom -00, och till -02 försvann den svarta. Så till 2003 är det dags för en större förnyelse:

På Intermot-mässan i München September -02 visas första gången den nya Varaderon, lik sig till det yttre men med en hel del tekniska förändringar: sexväxlad låda ( nej tack! ), PGM-FI insprutning, dubbla katalysatorer, modifierad ram och fjädring, justerbar ruta, ny "cockpit" med ett digitalt kombiinstrument, kraftigare batteri och generator, varningsblinker, m.m. Motorn håller samma effekt men är uppdaterad på ett antal punkter vilket bland annat ska resultera i lägre soppaförbrukning (fabriken anger 0.54 liter /mil!) . Färgerna blir silver (shield silver metallic), blå (pearl breezy blue) och röd (candy glory red), samtliga med svart tank. Motorkåporna blir svarta, och fälgarna byter till en mer blåaktig ton som går igen på styret. Mer om 03:an finns här: http://www.varadero.nl/nieuw2003frames.html