• Encylindrig insprutad vattenkyld fyrtaktsmotor på 652 cc, 50 hk, 60 Nm.
• Vikt 170 kg torr, 193 kg körklar
• Tankrymd 17.3 liter varav 4 liter reserv ( varningslampa ).

MC-Nytt säger:

"Den nya motorn går att köra sakta på tvåan ända nedåt 2000 rpm utan protester och vid 6000 varv händer det verkligen saker trots den ganska höga vikten. Något som verkligen går att göra med Dakar-BMW:n är att köra grusväg, jag njöt av varje meter. Chassiet är perfekt balanserat på ett ovanligt sätt. Körställningen är utomordentligt vilsam. I högfartsområdet går Dakar helt stadigt, chassiet inger trygghetskänsla ."

Tobbe säger:

En rockad i hojinnehavet innebar att jag sålde bort min MZ Baghira och beställde en ny Dakar under sommaren -2000. Leverans var lovad till någon gång i oktober. Jag beställde hojen med handtagsvärmare, BMW:s hållare och topbox+väskor, orginal färddator, och krasch-bågar. En dag sent i september blev det dags att hämta hem hojen, dock utan topbox och bågar eftersom tiden blev knapp på verkstaden. Tanken var att köra inkörningsmilen och så hänga på resten av prylarna på första servicen. En glad överraskning blev att hojarna som levereras hösten -2000 är skodda med Michelin Sirac istället för de i mitt tycke värdelösa Metzeler Enduro. Trots detta blir det byte till TKC-80 så snart inkörningen är avklarad, tills dess blir det ändå mest bara asfalt åkt i alla fall.

Intrycken från första provkörningen av F650GS i våras är i stort sett bestående; en mycket bekväm och stabil hoj, den känns väldigt väl ihopskruvad och "rejäl". Lite drabbande är det att ha åkt så pass mycket XJR1300, en 650-kubikare upplevs som ganska slö i jämförelse.... fast nog så härligt att vara tillbaka på en enstånka är det! Och ljudet är faktiskt inte så hopplöst, visst hör man lite för mycket av motorn och för lite av avgaset, men helt klart mycket bättre än gamla F650. Mycket effektiv fjädring, möjligen känns den något mjuk bak, men det är svårt att säga innan jag lärt mig den och kunnat ta ut den till skogs på allvar. Justeringsmöjligheter finns i alla fall. Fågelpinen på styret visade sig vara för smal för att rymma både GPS och roadbookhållare, så det blir till att skifta efter vad som behövs - det blir trots allt inte fler roadbook-rallyn åkta per år än att det får gå att skifta när det är dags. GPS:en är monterad i Touratech-fäste så här till vardags. Väskorna är rekorderliga på präktigt tyskt vis, mycket robusta med genomtänkt funktion ( expanderbara/hopfällbara efter behov! ). Även mycket begåvade väskhållare som inte syns och inte heller utgör något bekymmer vid tankning. En första långtur Stockholm tur och retur bekräftade att hojen är mycket trevlig att köra, fullt användbar att marscha landsväg i 120-130 med och ändå ha resurser över till omkörningar. Vid 120 km/h varvar den 5000 rpm och drar starkt förbi 6500 rpm, i andra änden av skalan är den fullt körbar under 2000 rpm utan att "slå tillbaka" på typiskt enstånke-vis. Smidig, lätt att manövrera, och mycket bekväm. Ett fåtal mil på grus bådar mycket gott, stabil och ärlig att gasa med. Mer omfattande grusåkning får vänta tills däcken är bytta till grövre doningar.

Med första servicen avklarad och diverse justeringar genomförda ( inklusive TKC80 monterade på fälgarna ) är BMW:n klar att användas "på riktigt". De första skogsturerna lovar gott, hojen är mycket kraftfull, snäll och lättkörd samtidigt som det känns väldigt ovant, det kommer ta ett tag att lära sig den på allvar. Jämfört med Baghiran är den mjukare och lite vingligare bak. Å andra sidan känns den stabilare/spårsäkrare fram vid hög fart, i kurvorna behöver jag inte alls lika mycket vikt på framhjulet för att den ska gå stabilt vilket innebär att jag sitter längre bak=bekvämare än på Baghiran. Motorns lite turbinartade gång gör att man luras en aning, den mår faktiskt bra av att spöas en aning och går riktigt bra på höga varv med lite driv. Att köra stående funkar skapligt, men det blir till att höja styret en tum för att få en riktigt bekväm körställning. På lite flackare grusväg är det inga problem alls att mata upp den till 160 km/h, då har tallarna bråttom förbi!

Bekvämligheten och mjukheten har sitt pris, jag känner inte alltid vad den "sysslar med", Baghiran var väldigt direkt och tydlig - BMW:n känns mer diffus och överslätande. Som sagt en del att vänja sig vid, men jag känner tydligt att jag kommer att trivas!

När hösten börjar luta mot vinter blir det av naturliga skäl mindre åkt, men även i slutet av November är det fullt njutbart att åka, mycket tack vare värmehandtag och väl skyddande kåpa. Av hänsyn till benskadan och av fruktan för hustruns vrede har det dock bara blivit lite fint kryssande på skogsbilvägar och ren vardagsåkning till och från jobbet och staden. Jag trivs så bra med hojen att jag insett att XJR1300:an är överflödig, när jag ska någonstans blir det alltid BMW:n som får göra tjänst och Yamahan blir stående. Som en följd av det delar BMW:n i vinter garage-utrymmet med en snöskoter istället.

Lite mer pyssel i garaget ägnades åt att få till ett lyktskydd som fungerar. Den beprövade uppskurna PET-flaskan funkar lixom inte till BMW:n med den fläsklykta som sitter där! Efter lite bryderier blev det så småningom en bit Makrolon som konverterades till ett bra skydd. Makrolon är ett märkligt plexi- liknande material som är möjligt att kallbocka helt hejdlöst utan att det spricker eller går sönder. Med hjälp av en bågfil och lite bändande så satt det där, helt perfekt!

Under en Tysklandsresa hittade jag lite blandat smågodis till hojen, bl.a. annat Shark avgas ( bye-bye Folkabuss! ), högre sadel och styre, lite tuffare WP gaffelfjädrar och olja, skydd för bromscylindern bak ( som sitter helt idiotiskt original ), ett smart kylarskydd, och lite annat småjox.

En stadigt ökande irritation har blivit att hojen har börjat gå så illa - ibland! Antingen så tjuvstannar den, framför allt när man frikopplar efter att ha åkt på lite högre varv, och/eller så går den hackigt och ojämnt och bär sig illa åt i all besynnerlighet. Så gör den ett par dagar, och så rätt vad det är så går den perfekt igen. Efter överläggning med Pelle på Lundgrens Motor bestämdes det att insprutningen ska programmeras om, en standardåtgärd som utvecklats i två omgångar, den första omprogrammeringen lär inte ska ha varit någon succé, men denna tror Pelle på, så det får väl bli så. Resultatet återstår att se, något måste i alla fall göras!

I väntan på årets stora evenemang på hojåkarfronten, Til Topps i Augusti, blir det mest vardagsåkning i hemtrakterna och en eller annan dagstur ut i periferin. Trots krångel med insprutningen är det en härlig hoj att åka på!

En stund senare är omprogrammeringen fixxad, och hojen går som en dröm! Inte den minsta aning av de problem jag haft tidigare. NU är den precis så bra som jag önskat.

Så var det Augusti då, men inget Til Topps för mig, inte... av dussinet dåliga orsaker var jag tvungen att lämna återbud i sista minut, hojen försedd med nytt bakdäck ( Metzeler Karoo ) och färdigpackad, tungt...

Lite tar det sig mot slutet av säsongen, det blir riktigt mycket hojåka till vardags en stund i September och början av Oktober. Till och med ett par seriösare grusturer har det blivit, vilket också bevisat att hojen verkligen går som den ska nu - det vill säga riktigt bra!! Hood hade inte en sportmössa på sin AT... :-) Åkte till och med hoj när vi snitslade passen inför älgjakten, o-ortodoxt, men det funkade!

En solig Söndag när jag påtade i trädgården hörde jag ett omisskänligt ljud, en BMW 650 med orginalavgas som väste uppför backen. Det var Matti Suura från Södertälje som var ute på inkörningsrunda, han hade just hämtat sin nya -02:a och letade sig fram till mitt garage för att jämföra lite. Det enda som skiljer årsmodellerna åt är färgsättningen, hans hoj är lite USA-inspirerad i rött-vitt-blått, annars är det mesta sig likt. Snart kommer ABS som tillval även på Dakar, men Matti hade inte tålamod att vänta på de hojarnas ankomst senare i år, så det blev o-ABS. Vi tog en ganska snäll sväng över Skinnsbergsskogarna, halvvägs bytte vi hoj - och det var inte kul för Matti... När vi kom hem efter 10 mils grusåka hade han pannan i djupa veck. På min fråga vad som var fel svarade han "- Cirka 10.000 kronor...!". Han hade insett det absoluta behovet av ett annat avgassystem och andra däck på sin hoj! En skön dag hade vi i alla fall, och lite roligare inkörningsmil var det väl kring Skinnsbergs djupa skogar, än att harva E18!

Mattis klipp nya -02:a

Trots denna markanta acceleration i användandet har det inte blivit mycket åkt totalt, vägmätaren står på 400 mil knappt, på ett helt år! Jag skäms att konstatera att jag åkte 400 mil på Banditen på de två månader jag hade den...

När säsongen började ta slut på allvar i November -01 ringer Christer från Vallentuna och är intresserad av BMW:n. Jag har haft den utannonserad på säljplanket utan att egentligen ha några tyngre ambitioner att sälja den, men det hela slutar i alla fall med att hojen byter ägare. Lite snopet... Så var man då HOJLÖS för första gången i modern tid. Fast så tänker jag inte låta det förbli, innan våren ska det finnas en tvåhjuling i garaget igen - var så säker. "Risken" är dock att det blir en landsvägshoj, benskadan gör ju att jag inte kan åka grus som jag vill, så det vettigaste vore väl att ge upp den tanken helt enkelt. Inte lätt att hitta något bättre än Dakaren heller när det gäller offroadhojar, kanske ska man sluta "när man står på topp", lixom. Fast jag vet inte.... Det blir att fundera en stund. Det är lååångt till våren.