Efter lite fundering bestämde vi ändå att ge Trollstigen en chans eftersom det lättat ur lite och faktiskt då varit uppehåll mer än en timme i sträck. Så åkte vi Trollstigen i uppehållsväder, de sista 100-talet metrarna mot toppen var bäddade i dimma, men det gjorde just inget. Som hojväg är Trollstigen värdelös, man är konstant livrädd när man kryssar mellan alla turistbussar, husbilar, och tokiga japaner med kameror dinglande runt halsen. Vägen är helt enkelt för krokig och brant för att kunna åkas på allvar med så mycket sällskap, men helt fantastisk som upplevelse i övrigt! Östsidan däremot, i vårt fall då nerför, är HELT suverän! Vilken åkväg! Kurvig, snabb, och med bra sikt och härliga vyer, fantastisk helt enkelt! Nästa gång åker vi åt andra hållet, den torde bara vara ännu bättre uppför, och Trollstigen kan man lika gärna hasa nerför som krypa uppför. Färjan från Linge till Eidsdal tog oss sedan fram till Geiranger, hela nedfarten längs Geirangerfjorden var en mäktig upplevelse, trots regnet som nu behagade göra oss sällskap igen. Väl i Geiranger var byns dyraste hotell fullbokat, så vi fick nöja oss med det näst dyraste :o), 1850:- för en natt. Men då hade vi fjordutsikt, poängterade personalen! Kvällen tillägnades äta, dricka, och umgås med andra hojåkare och morgonen därpå väcktes vi av stickande sol i ögonen, YES! Den tänkta sovmorgonen blev snabb frukost och tidig avfärd. Vägen upp från Geirangerfjorden är precis så kul som nedfarten skvallrade om, nu med torra vägar och minimal trafik. Med humöret på topp gav vi oss på grusvägen upp till Dalsnibba 1500 meter över havet. Lite antiklimax var det att efter den "bedriften" väl på toppen mötas av ett tiotal turistbussar med japaner som redan var där... :o) Härlig väg upp i alla fall, och vidunderlig utsikt. Samma väg ner och sedan vidare till Lom och upp mot Galdhöpiggen. En vänlig dam vid fjällets fot instruerade oss om vilken väg upp som var lämplig på "motorsykkel utan piggedekk", och upp kom vi med ett storflin på läpparna. På ungefär 1600 meters höjd började hojen gå illa, tappade ork och ville inte varva. Ett par ögonblicks oro drabbade sinnet innan jag insåg att det var syrebrist! Så långt upp som vi kom, 2180 meter, låg tomgången på knappt 700 varv mot normala 1100! Riktigt rolig väg, om än bitvis lite hal, och en natur som inte går att beskriva, knappast heller fotografera rättvist. Innan vi fortsatte stannade vi en stund vid ski-centret och glodde på folket som vallfärdar till de året-runt-öppna skidbackarna, lite märklig känsla att sitta på hojen och och omgärdas av vintersportare! För att korsa de norska fjällen österut valde vi sedan vägen över Jotunheimen, och detta blev resans absoluta höjdpunkt åkmässigt! Vilken hojväg, här finns allt!! Natur, utsikt, kurvor som får en att jubla högt i hjälmen, och möjlighet att åka på helt ostört. Efter denna höjdardag på hög höjd kändes det ganska OK att molnen började dra ihop sig igen allt eftersom vi närmade oss låglandet i Sogndalen, när vi kom ut ur den 7 kilometer långa Fodnes-tunneln regnade det igen. Lagom till kvällen hittade vi en mysig hytte granne med en helt osannolik pub mitt ute i ingenting, byn heter Borgund och består av sju hus plus puben. Fotboll på TV gjorde att puben fylldes framåt kvällen och dagen fick en bra avslutning. Följande morgon strilar regnet igen och väderleksprognosen säger att så ska det vara överallt inom räckhåll, så vi skrinlägger planerna på en fortsättning mot Bergen-området och bestämmer oss för att vi haft tur ändå och siktar hemåt. Gol-fjället blir sista höghöjdsåkningen för den här gången, fina vägar och massiv utsikt igen, även om man började bli lite mätt vid det laget. I ett jämnt fallande regn kryssade vi mot gränsen via Leira, Dokka och Gjövik. En stunds gassande sol mitt på dagen måtte varit ett misstag, för sedan tog regnet fart igen. Vi passerade Minnesund och Jessheim för att landa i Kongsvinger där vi tänkte övernatta, men i Kongsvinger vill man inga nattgäster ha, vi hittade inget hotell! En Kina-restaurang blev det i alla fall innan vi bet ihop och gasade vidare mot Svenska gränsen vid Charlottenberg. Vägen till Arvika kändes sedan kort med 90 km som hastighetsbegränsning, det kändes nästan svindlande att tjuva de obligatoriska 10 och hålla 100 km/h efter att ha legat på Norska max 80 men oftast 60 i en vecka ( nåja, i bebyggda områden åtminstone! ). Natten bodde vi på Jennys Hotell i Arvika, ett mycket trevligt hotell med priser lika bra som maten. Sista biten hem sträckkörde vi med ganska tidig start och skaplig fart genom Värmlands och Dalarnas djupa skogar. Lite knepigt kändes det att ta lunchstopp på Rastahyttan i Smedjebacken, 2 mil hemifrån... Hemma på gården blev det stortvätt - i strålande solsken.....!!! - och så var den hojsemestern över!

Detta var första gången jag åkte hoj i Norge på allvar, och de Norska vägarna är precis så kul som de bara kan vara, åtminstone i "rätt" områden. De Norska fjällen har ofta två passager, en rakare och större ( gärna tunnel med vägtull ) och en äldre mindre - och roligare! Detta är verkligen Varadero-land, kan inte komma på vilken annan hoj som skulle gjort det bättre! Den vanligaste hojen vi mötte på de vägar vi åkte var dock BMW GS i olika modeller, många engelsmän och några få tyskar. Annars rent allmänt så är hastighetsbegränsningarna ett stort avbräck, att åka 30-40 mil på en dag i 60 km/h bevakad av övernitiska poliser med fett bötesblock i högsta hugg blir ganska påfrestande i längden, transportsträckorna mellan de riktiga åkningarna blir därför ganska småsega när man vant sig vid den storslagna naturen. Åka på GPS i Norge funkar bra och vi hade mycket nytta av den, men förutsättningen är att man håller sig på det som GPS:en tycker är vägen. Vi fick många "Route calculation error" när GPS:en ansåg att vi var för offroad så att säga. Och ja, det är dyrt i Norge! En pizza 125 kr, en stor stark upp till 75 kr, en tub tandkräm 40 kr! Undantaget är övernattning, en hytte eller ett rum får man för 250-400 kr, hotell från 500 kr, fullt överkomligt.

Saker vi reflekterat över; * På söndagar är ALLT stängt! * Starköl säljs i matvaruaffärer, men bara fram till klockan 18 * Svenskt Statoil-kort funkar på Norsk Statoil-mack * 180:- för en tältplats är dyrt, 300:- för en hytte är inte dyrt * Det går åt en sats bromsbelägg på en vecka! * Räkna med en 5-hundring per hoj i väg- och tunnelavgifter för en vecka * Svart visir är inte himla klurigt i långa tunnlar... * Nynorska är ett eget språk som inte går att förstå!

Vi fick ett mail;

Namn: Chris Crash & Mike Dirtbike
Skickat: 16.27 - 12/8

Hi there Allroaders! The daft englishmen here, back in good ole Brittain, getting soaked and bored for yet another year until next years great event - bike vacation! Any suggestions for next time? We are thinking perhaps Lithuania or Poland, please feel free to join us, we might be able to give you both a lesson in the noble art of beerdrinking! All the best, drive safe and stay well!