• Tvåcylindrig (boxer) luft/oljekyld fyrtaktsmotor på 1085 cc, 80 hk, 97 Nm.
• Vikt torr 221 kg, 247 kg körklar, 265 kg tjänstevikt.
• Tankrymd 25 liter varav 4 liter i reserv (varningslampa).

Allt om Mc säger:

"En vad vi kallar riktig äventyrsmaskin som man trivs med bara det finns något som liknar väg under gummit. Med väskor blir det en fin touringvariant som även passagerare åker bekvämt på. ABS och katalytisk avgasrening. Bränslesnål och lätthanterad trots vikten är klara plus."

 Tobbe säger:

Missförstå mig rätt, det här är inte en off-road hoj, mera en grus-kapabel landsvägsmaskin faktiskt. Jag lånade en BMW R-hoj sommaren -98 när Ténérén var på service och imponerades stort av vridet och draget i maskinen, stabiliteten, och "känslan". Detta resulterade i hojbyte i slutet av säsongen. Första bekymret som nybliven ägare var att vänja sig vid BMW:s idiotiska blinkersarrangemang, tre reglage istället för ett, i början tutade jag i alla gathörn när jag skulle slå av blinkersen... Annars är intrycket bestående; GO att köra, vilken gång och vilket vrid! Däcken (Metzeler Enduro 4) som levereras med cykeln är värdelösa på grus, ska bytas mot något elakare (inte helt lätt att hitta något i rätt dimensioner, 17" respektive 19 ). Mycket annorlunda är den att köra överhuvudtaget, har aldrig haft en kardanhoj förut, inte heller har jag varit med om BMW:s variant av framfjädring (Telelever), om man nyper frambroms (med ABS urkopplad...) så dyker den inte, mycket märkligt! Kan bara tänka mig hur den är att hoppa med. Men som den låter, påminner om en elektrisk gräsklippare... Komforten är fantastisk, jag åker ledigt tom tank =ca 45 mil i sträck utan att må dåligt i kroppen, med eller utan passagerare. Fjädringen är obetalbar, den sväljer vilka potthål eller tjälskott som helst.

Säsongen -99 fick en sen start tack vare ett gipsat högerben (som inte hindrade mig helt från att åka, det var bara lite omständigare att komma i hoj-byxorna och sedan ta sig på och av hojen) men såsmåningom blev det gipsfri sommar. Har åkt en del grus med den, men är inte helt nöjd med det. Jag kan inte låta bli att jämföra med en "riktig" grus-hoj. GS:en går så otroligt stabilt och som på räls, det blir liksom en nackdel att den har så bra chassie och fjädring-man känner inte vad hjulen har för sig eller hur vägen är beskaffad. Fjädringen sväljer allt utan att knota, men det gör ju att känslan försvinner också! Hojen är direkt otäck att sladda med, jag har ingen kontroll känns det som, kan inte dosera eller känna vad som händer, och när det händer händer det mycket! Snäll och förlåtande är den annars, men på grus föredrar jag definitivt ett råare och direktare uppförande där jag känner vad som händer eller ska hända. Hur mycket som beror på (de för grus värdelösa) däcken eller min egen ovana vet jag inte ännu, men mina slutsatser leder mig till att åka grus med GS:en när det behövs för att ta mig fram-det gör den ju trots allt mycket bra!-om jag ska ut och busa får BMW:n stå och Baghiran gå, så är det bara. För "grus-touring" på lite större grusvägar är GS:en oslagbar! Man håller ledigt laglig "skylt-fart" utan att lida av underlaget till skillnad från kollegorna med plastraketer som sänker medelhastigheten till en fjärdel.

Efter drygt 650 mil i originalutförande anlände mitt i sommaren ett paket från Touratech i Tyskland med bland annat ett Sebring avgassytem (med kat), öppnare luftfilter, och ny styrenhet till insprutningen. Med detta monterat ska hojen begåvas med ca 15 hästar extra, och skillnaden märks verkligen! Ljudet av eldriven häcksax är ersatt av ett dovt morrande ljud på tomgång som passar hojen mycket bra och inte på något vis är störande. På högre varv och i landsvägsfart hörs ingen skillnad mot förut. Första provturen med nya grejorna överraskade stort, en tydlig effekt-knuff har tillkommit kring 4500 varv och uppåt. Jag hade väl egentligen velat ha ökningen på lägre varvtal, kanske kring 3000 och uppåt, men det är ju prylar från Autobahn-land så det är väl som det ska vara. Helt plötsligt är det mycket mer intressant att varva boxern, något som inte känts nödvändigt förut... Förutom avgas och trimbox blev det lite kosmetika; dubbelstrålkastare, mindre (nedre) stänkskärm fram, och lite andra småprylar. Allting mycket lättmonterat, trots enbart tyska monterings anvisningar, och med perfekt passform. Ljusår från alla de italienska tillbehörsprylar jag råkat ut för tidigare! Alla grejorna satt på plats efter två timmar, sånt gillar jag!!

Fullastad på långtouring.

I början av oktober gjordes 1000-milaservicen enligt plan. Utöver reguljär service blev det nya däck, Michelin T66, som jag hoppas ska göra bättre ifrån sig på grus.

I mitten av december har jag gett upp och konstaterar att säsongen är över för i år. Tungt!! Det blev 980 mil åkt under 1999, det allra mesta på asfalt faktiskt. Härliga mil som jag saknar varenda en! Inte ett problem, allt har fungerat som en klocka. Känner mig mycket nöjd med att nya GS:en inte lockar, jag är så otroligt nöjd med den jag har!

Eftersom allt funkar som det ska blir det bara lite småplock under vinteruppehållet; en sänkningssats till fotpinnarna ska monteras för att få lite mer "lebensraum" ( 40 mm ner och 10 mm fram ska de! ), en ny större toppkåpa från Wunderlich är beställd, och sidostödet ska få en större platta för att stå stadigare på löst underlag. Borde hinnas med innan barmark!

I mitten av Mars -2000 har så äntligen säsongen smugit igång. Den större kåpan sitter på plats och jag har vant mig vid utseendet... Nu åker jag till och från jobbet varje snöfri dag (som inte är varje dag!) och jag njuter varje kilometer!

 I början av Maj har säsongen kommit igång på allvar, rena sommarvädret råder och BMW:n går i skytteltrafik till och från jobbet. Årets första lite längre tur har också avverkats, med passagerare och packning. Nämnda passagerare fyller 16 år i höst och planerar att köra upp för 125:a samma dag han fyller år. När han sedan har klarat av detta och har egen hoj kan jag eventuellt tänka mig att sälja BMW:n och skaffa något mindre. Kanske.... Ska fundera under sommaren.

En stund senare (Juli -2000) har jag skaffat mig en Yamaha XJR1300 som funkar utmärkt som solo- och pendlarhoj för gatbruk. Samtidigt har BMW:n verkligen fått bevisa sina kvalitéer; under fyra dagar avverkade jag och en kompis drygt 270 mil (det mesta i regn...) på hoj. För min och BMW:ns del helt utan problem både vad avser mig och hojen. Inga som helst bekymmer att marscha tom tank, dvs ca 45 mil, utan att få kroppsliga bekymmer. Kompisen som åkte Ducati Monster hade det inte riktigt lika lätt att röra sig framåt kvällarna! Nu när jag har både GS:en och XJR:en framstår det med löjeväckande tydlighet vilket otroligt kompetent motorcykel BMW:n är. Det finns helt enkelt ingen bekvämare, säkrare, smidigare, tryggare, effektivare hoj än den. Åtminstone inte i den kombinationen. Vilken skillnad mot XJR:en som framstår som rent primitiv i jämförelse (vilket väl i och för sig är lite av poängen med den)! Jag velar lite just nu i hojinnehavet, det känns kul att åka XJR, kanske är jag lite "mätt" på grusåka en stund. Har BMW:n till salu utan någon panik att sälja den. Om någon lägger de pengar jag vill ha så får det bli så, annars behåller jag den.

Så blev det ändå på det viset, i oktober -2000 sålde jag 1100:an och valde att behålla XJR:en. Jag är helt övertygad om att jag aldrig kommer äga en bättre motorcykel än BMW:n, och jag kommer definitivt att sakna den, men... jag har ägt den och jag har använt den flitigt och haft kul med den. Dags att gå vidare. Knappt 2500 mil hann den rulla i min ägo, tack för dem!

BMW R1150 GS -01

BMW har i Augusti-99 presenterat en ny GS på 1130 kubik och 85 hk/98Nm, alltså R1150GS. Största skillnaden förutom den ökade slagvolymen är den nya Motronic 2.4 insprutningen som är tänkt att råda bot på den lite råa gången i boxern, en uppdaterad ABS-funktion, och 6-växlad låda. Den nya växellådan kommer från R1100S och innebär också att svingen blivit 15 mm kortare. Utseendemässigt har den dubbla assymetriska framlysen och annan front med nytt arrangemang på kåpa och stänkskärmar. Vidare har man gjort om instrumentpanlen, de två satelliterna på vardera sidan av varv- och hastighetsmätarna är nu ihopflyttade till vänster om mätarna vilket ger ett smalare och tunnare utseende bakom kåpglaset. Å andra sidan är den övre framskärmen fläskigare för att ge plats åt en större oljekylare. Knapparna för handtagsvärme och ABS-urkoppling är flyttade till (de nya) reglagen på styret. Ny (snyggare) ljuddämpare finns också med i paketet. På minuskontot står 3 liter mindre tank. Färgerna blir mandarin (gul), och svart eller silver med svart eller röd sadel, en gräslighet jag har svårt att förlika mig med. Totalt är det mesta är sig likt, bayrarna brukar ju skynda långsamt. Hojen ser modernare och elakare ut, men har det hänt något körmässigt då?

På plats i sadeln känns det "som hemma", men det ser annorlunda ut. Den nya instrumentkonsollen och den mindre tanken gör att hojen känns "tunn" i framkant, det är mycket luft framför och under styret. De likaledes nya handreglagen är bara annorlunda, som allt nytt krävs det tillvänjning, förmodligen innebär de en praktisk förbättring i och med att allt nu kan nås utan att släppa styret. Motorn rumlar igång på välbekant sätt och låter som den ska. En STOR nyhet är att det nu går att varmköra hojen på sidostödet, tack för det!! Ingen större skillnad märks vid åkning i stadstrafik, den nya lådan är en aning smidigare och mjukare än sin föregångare utan att för den skull tappa karaktären. Väl ute på landsvägen märks det tydligare vad BMW-folket tänkt med växellådsbytet; upp genom växlarna är det ungefär som tidigare, sedan kommer sexan som är ganska mycket överväxel. Vid 3.500 varv gör den 120 km/h på sexan, min R1100GS gör 110 km/h vid samma varvtal. Omkörningar på högsta växeln är märkbart segare, framförallt i svensk laglig hastighet innan man fått lite varv på maskinen. Motorn har ju begåvats med lite mer effekt och lite mer vrid än tidigare, något som inte märks under körning. En irritation är att jag i motorvägsfart får mer turbulens kring hjälmen än med min egen hoj, något som kanske går att justera bort genom att mixtra med kåpglaset. Tyckte också att den nya GS:en vibrerar mer (känns i styret) än min gamla, det kan å andra sidan vara individuellt för den cykel jag provade. Annars är R1150GS samma suveräna vägmaskin som tidigare.

Sammanfattningsvis har BMW (givetvis...) gjort ett gott jobb. Förändringarna finns där utan att på något sätt dölja ursprunget. Världens absolut bästa allround-hoj har förmodligen blivit ännu bättre. För Dig som inte har en GS säger jag: KÖP DEN och Du blir lycklig. För den som redan är lycklig ägare till en av de 45.000 st R1100GS som tillverkats sedan 1994 finns (alltför) liten anledning att byta.

En stund senare (sommar -2001) visar BMW en stöddigare variant av 1150:an kallad Adventure. De tekniska förändringarna är faktiskt ganska många; längre fjädringsväg med större inställningsmöjligheter, det nya EVO bromssystemet finns givetvis där (ett kombi-bromssystem liknande Hondas CBS) - nu med stålspunna wirar, en lägre växlad sjätte växel och en kortare etta, ny större tank på 30 liter, högre ruta, odelad sadel, och en del annat. Nya heavy duty packväskor står på tillbehörsmenyn. Priset börjar någonstans kring 130.000:- och hojen borde finnas tillgänglig våren -02. Det här är en riktigt manlig hoj!! :o)

Provkörning av 1200GS -05

Ytterligare ett par år senare sker en betydligt större förändring när R1200GS kommer, nu går det nästan att tala om en helt ny hoj! Det tog lång tid innan jag fick tillfälle (eller vågade?!?) prova 1200:an, men det avlöpte smärtfritt - jag ska ingen köpa! :o) Givetvis är det en fantastisk hoj på de flesta vis, men den tilltalar mig faktiskt inte... Nu känns den riktigt modern, och väldigt liten (eller tanig!), ingenjörsarbetet bakom detta är imponerande, men jag står fast vid min Varadero! I släptåg på 1200 GS kom något år senare dels 1200 Adventure och så HP2:an som är en helt annan historia...!