• Fyrcylindrig, vattenkyld fyrtaktsmotor på 998 cc, 135 hk, 102 Nm.
• Vikt 260 kg körklar.
• Tankrymd 22 liter.

Bike säger:

"CBR 1000F är ett mycket bra köp för dig som vill ha en sportig hoj som dessutom klarar av långa touringuppdrag. Kraftig motor, bra chassie, och kombibromsar, få svagheter."

Tobbe säger:

Något motvilligt har jag alltid tyckt att CBR:en är en snygg hoj, även den gamla modellen före 1989 är mycket prydlig. Redan förra året letade jag efter en CBR under våra Tysklandsexpeditioner, men då utan att hitta ett bra objekt. I år hade jag två bra alternativ när vi drog söderut för första gången i år. Denna 99:a var så otroligt välvårdad och så nära absolut nyskick att det inte var något att fundera på, det blev affär rakt av. Mitt andra-alternativ, en röd-vit-blå 96:a, föll kompisen Joppe i smaken, så den hamnade också i Sverige.

Joppe med sin 96:a

Hojen är märkvärdigt trevlig att köra, den är kraftfull och otroligt stabil, ligger som limmad på vägen. Vändradien är grotesk, men väl i rull så känns den smidig och inte klumpig alls. Trots att det är en "halv-sport-hoj" sitter jag riktigt bra på den, det enda problemet är nedväxlingarna som kräver att jag lyfter foten för att kunna trampa ner - mina 46:or ryms helt enkelt inte om jag inte har främre delen av foten på pinnarna. Motorn är ( trots varandes vattenkyld radfyra ) mycket trevlig och förmodligen den flexiblaste jag någonsin kört, den drar helt rent från 1500 rpm och genom hela registret utan någon effektpuckel någonstans, över 9000 varv gör det ingen större nytta att varva, det som inte hänt då händer inte. Det går alltså utmärkt att åka överallt på sexan om man är lat! Bekväm att åka fort med, 170 km/h känns som en alldeles lagom avslappnad marschfart... Bromsarna har sin egen historia. Honda köpte idén av Guzzi redan på 70-talet och förfinade den till vad de kallar DCBS, Dual Combined Brake System. Enkelt uttryckt ett bromskraftfördelningssystem ( kul ord! ) som hindrar ett hjul från att låsa in i det längsta genom att fördela bromsverkan mellan fram- och bakhjul, innebär alltså att båda bromsarna jobbar oavsett hur du gör.

I praktiken är det omöjligt att låsa bromsarna, det är alldeles innan man stannar som man kan få bakhjulet att låsa om man stämplar fotbromsen, men annars är det vattentätt. Mystisk känsla när man trampar ner fotbromsen och gaffeln niger artigt!!

Förarmiljön är väl knappast spännande, men praktiskt enkel och prydlig. Allt finns och funkar ypperligt, klocka saknas dock. De bästa speglarna jag upplevt på någon hoj sitter på CBR:en, tillräckligt långt ut sitter de, stora och fullständigt kristallklara i alla varvtal och hastigheter. Rimligt bekväm körställning även för välväxta, men efter en hel dag i sadeln känner då jag att 190 cm+ är lite för mycket. Passagerare ger hojen stora "A" för åk-komforten akterut. Hydraulisk koppling och tyst smidig växellåda, tyvärr 6-växlad alldeles i onödan - jag hade nöjt mig med 5 växlar. Funkar bra gör den dock, en ganska hög utväxling ger måttliga 5000 rpm vid 150 km/h. En heldagsutflykt med tämligen lugn kortege-körning över 40 mil gav 0.47 liter/mil i förbrukning, måste vara mycket bra! Hojens tyngd och längd gör att den blir ganska sävlig på vägen, men oj så stadig! Den ger lite känsla av diesel-lok när man är uppe i fart, tungt och bestämt i vägens riktning går det. Trots det är den alls inte motsträvig när det svänger lite, den låter sig villigt kastas runt utan protester och uppför sig på det hela taget mycket artigt och förlåtande. Under samma långdag i sadeln kom jag tydligt underfund med att man bör stannat i växten en stund tidigare än jag, 191 cm är ett par för mycket för att riktigt bra trivas med framförallt benvinkeln.

Jag gillar den faktiskt, trots ett övermått av plastkåpor och vattenkyld radfyra! Nu blev det ingen lång historia, jag hann åka knappt 200 mil innan Micke stog på gården och viftade med en postväxel, och så var den såld då...