OK, du har hittat hojen, prutat som en gud, och det är business. Vad tänka på (utöver vad som gäller vid svenskt hojköp)? Det absolut livsviktigaste är registreringspappret, Fahrzeugbrief, utan det kan du aldrig registrera en hoj hemma. Gå ALDRIG med på att få pappret skickat i efterhand. Inget papper, inget köp, så enkelt är det. Utöver detta behöver du ett kvitto eller ett köpekontrakt som visar att du köpt hojen ( sedan vad det står på kvittot saknar större betydelse, men det måste finnas där ). En mall för ett köpeavtal på tyska kan du ladda ner här.

Kolla ramnummer och ägarens namn mot Fahrzeugbrief, den nogranne slår också en signal till Polizei och kollar att den inte är stulen (nej, jag har aldrig gjort det...), och även en signal till Svensk Bilprovnings tekniska upplysning, 0771-600 800, för en koll av ramnumret. Det är nämligen så att om inte hojens ramnummer finns i Bilprovningens databas så kan de inte bestämma årsmodellen (Tyska EZ, Erztzulassung, är första registreringsdatum i Tyskland, INTE samma som årsmodell i Sverige då vi går efter tillverkningsdatum. Kan ge spännande överraskningar! Jag köpte en Cheva Blazer som var en 94:a i Tyskland, väl hemma blev det en 92:a...), och du får inte registreringsbesikta den. I det fallet har tidigare krävts ett intyg från svensk generalagent eller tysk importör ( duger INTE med säljaren! ). Bland de svenska generalagenterna så vägrar t. ex. Suzuki och Ducati att skriva intyg, Yamaha gör det men tar 4000:-, o.s.v.

En nyhet som kan vara väldigt intressant är att efter ett utslag i EU-kommisionen i December 2002 tillåts Bilprovningen att själva fastställa årsmodell på motorcyklar på annat sätt än genom årsmodellsintyg, t ex genom tillverkarnas manualer, instruktionsböcker och liknande. Detta gäller såväl gamla som nya fordon. Ingen ska behöva begära intyg från en tillverkare för dyra pengar eftersom Bilprovningen själva ska kunna fastställa årsmodell. De gånger jag hart registreringsbesiktat efter denna regeländring har besiktningsmannen undantagslöst gått på den tyska registreringen, alltså väldigt mycket enklare - men jag är inte säker på att man kan lita på att det alltid är så.

SÅ DÅ! Lastat och klart för hemresa. Försök att inte tänka på att du har X antal oförsäkrade tusenlappar på flaket och styr norrut i laglig fart...

Tullen på tyska sidan brukar inte bry sig (har aldrig varit med om det), men du kan behöva alla bra papper du samlat på dig ändå. Tyska Polizei kan visa intresse för lasten på vägen upp till gränsen. Tullen på svenska sidan brukar vara obekymrad, men samma sak där såklart. Det är inga som helst formella åtgärder vid gränsen om du inte blir invinkad, bara att åka.

Hemma är det bara att lasta av, ställa in pilsnern i kylen, och vänta på registreringsbesiktningen. Om du vill köra innan dess och inte köpt exportskyltar i Tyskland kan du ansöka om tillfällig registrering hos Vägverket . Den övningen kostar 300:- + försäkring (fortfarande bara trafik!), Länsförsäkringar tar 1500:- för en månad. Blankett för ansökan finns HÄR. Till Bilprovningen får du köra med det "Bevis om avtalad tid" som du fick när du beställde tiden (fax eller brev), observera att du måste ha trafikförsäkring tecknad, något som inte alla bolag gör på en hoj som saknar svenskt reg-nummer.

Om den station du ska besikta hos inte väger så måste du anlita godkänd vågstation (Bilprovningen talar om var) och få en vågsedel som ska fogas till bunten med papper. Ta med Fahrzeugbrief, vågsedel, och eventuella TÜV/CE-intyg till Bilprovningen.

Registreringsbesiktningen består sedan Maj -03 av två delar; ursprungskontroll (att årsmodell och tillverkare går att bestämma och att hojen inte är anmäld stulen), och själva registreringsbesiktningen. Därefter ska hojen kontrollbesiktas precis som vilken hoj som helst, rent praktiskt ser man till att boka båda förrättningarna vid samma tillfälle för att slippa krångel och onödig väntan.

En sak att fundera över är formuleringen i bestämmelserna som säger att hojen ska vara "i strikt seriemässigt utförande". Detta skulle kunna innebära att det inte går att besikta med t. ex. slip-on (trots att ljudnivån är OK i sig!) eller en höjningssats, MEN jag har aldrig haft problem av något slag trots diverse modifieringar. Ett bra argument när man står och ska övertala besiktningsfarbrorn är attt det finns E2-märkning på det tuffa tillbehöret, då brukar de ge med sig. Kostnad för vägning är 150:- och regbesiktning 1600:-, ett billigt nöje! :-)

Tillbaka till garaget och vänta igen. Med en rimligt rapp behandling hos lokala Bilprovningen har du skyltarna inom tre-fyra dagar. Först då går det att försäkra och ställa på hojen. KLART!!

Du är nu ägare till en egenhändigt importerad hoj du valt ut och burit hem själv. Trevlig känsla, och med största sannolikhet så kan du åka året ut och sedan sälja den nästa år och få tillbaka pengarna. Och göra om övningen, eller vara nöjd ändå och behålla den.

En privatimporterad hoj är inte ett dugg svårsåld i andra hand, de jag har sålt vidare har varit lika lättsålda som vilken svensksåld hoj som helst. Priset blir ju lägre för en bättre hoj! Handlarna här hemma vill gärna vara lite kinkiga om man byter in en privatimporterad hoj, men det ökar hela tiden i omfattning i takt med att folk upptäcker fördelarna med att ta hem en hoj själv. Den svenska sidoimporten ökar också lavinartad, företag som gör det jag just beskrivit och lägger på en peng för att sedan sälja hojen vidare. Detta gör att din privatimporterade hoj befinner sig i gott sällskap.