Lördag 8 April ordnade Svenska Offroadentusiasterna ( SOE ) sin traditionella åkning 100% Offroad. Redan innan start låg förväntningarna högt eftersom gott väder utlovades och hela 136 åkare var anmälda, därav 6 stycken från Fagersta. I två bilar med vardera ett släp med tre hojar på lämnade vi hembyn vid 6-tiden med siktet inställt på frukost i Hummelsta. Vi som åkte var jag med Baghiran, Hood med sin XT, Nisse med sin AT, och Frasse, Markus och Grubb med varsin röd Dominator ( grabbarna handlade en storpack röda Honda ). Efter frukost halvvägs kryssade vi vidare och anlände till Eurostop i Märsta på utsatt tid, 09.00. Vilken syn som mötte oss, en hel parkeringsplan FULL med bara grushojar och grusåkare!! Snabb avlastning, gemensam genomgång, utdelning av färdigklipp roadbook - det är service det - och sedan iväg!

Färden gick norrut mot Österbybruk på mestadels torra grusvägar, men här och där med partier av is som gjorde åkningen lite hackig - man tog det gärna lite lugnt när man inte såg utgången av en kurva. Flera som INTE gjorde så tippade omkull, så vitt vi kunde se dock ingen med allvarligare skador på vare sig hoj eller förare. Lunchen intogs på en pizzeria i Österbybruk, en nyhet då man tidigare år haft lunchen i det fria. Det funkade bra med snabb betjäning, och mätt blev man. Kanske är det roligare med lunchen utomhus, men det beror ju på vädret också. Efter Östrbybruk gick vägen österut mot Gimo, till att börja med på helt snöbelagd väg. Med båda benen släpande i marken avverkades en hel del vinterväglag, sedan blev det rejält lerigt på en lång sträcka innan den smått legendariska Bennebol-vägen visade hur en grusväg ska se ut. Utan ( risk för ) is på vägen skulle den vägbiten vara hur kul som helst, nu gick det inte riktigt att få något flyt i körningen pga en och annan förrädisk isfläck. Flera fina vägpartier följde på vägen söderut mot målet, en kort sträcka av karaktären skogsstig ( som började inne på en bondgård och mynnade i en bredare skogsväg ) biter sig särskilt bra fast i minnet. Trångt, mjukt, men med bra grepp, och kuperat, härlig åkning! De sista milen mot målet gjorde sig avsaknaden av kondition och åkträning gällande, entusiasmen avtog en smula och det blev mest lite halvdant lallande fram till Märsta igen. När Hood, Nisse och jag kommit i mål fick vi vänta en bra stund på de andra, vi började just fundera på en räddningsaktion när de dök upp. Det visade sig att de tagit det ännu lugnare och stannat för att titta på flyplan som lyfte från närbelägna Arlanda (!).

Totalt sett lyckades SOE mycket bra med att få ihop varierande typer av vägar lämpade för offroad-åkning, allt från bred grusväg till skogsstig, och ändå fullt framkomligt även för ägare av tyngre kåp-hoj. Möjligen kan man som bortskämd med det vägnät vi har hemmavid tycka att det var lite för mycket asfalt, men det är väl rent geografiskt betingat. Roadbooken var mycket tydlig och bra, skärpte man sig behövde man inte tveka någonstans efter vägen. Det gick bra för de flesta och folk var mycket nöjda, den enda riktiga incidenten vi såg var en stackare med en BMW R1100GS som i ett lerigt parti hade otur och planterade hojen i ett träd med en rejält skrynklig cykel som resultat, som tur var dock helt oskadd själv.

Vi avverkade de 26 milen på 4 timmar och 54 minuters effektiv åktid, en snittfart på drygt 50 km/h som med tanke på underlaget är ganska ok. Dagens prestation gjorde Frasse som med bara 5 ( fem ) mils hojåkning tidigare i sitt liv genomförde dagens evenemang som övningskörning! Efter avprickning hos de ansvariga lastade vi och drog hemåt igen, och hemma igen 15 timmar efter avresa kände vi oss mycket nöjda med dagen. Tack för det SOE!